Antalya, Turkiet

kändes det inte som läge för att åka, vi var mitt i helrenoveringen av kök och hall och Nadja hade nyligen insjuknat i sin diabetes. Så vi sköt på det. Och sköt, och sköt… 😉 Men sommaren 2010 bestämde vi oss och bokade en vecka i Antalya i Turkiet och den 29 september flög vi direkt. Direktflyg från Luleå är bekvämt, bara 4 timmars flygtid är ganska skönt.

Från balkongen, utsikt över gården. Lummigt och fint, massor med växter och där skymtar poolen. Och havet längre bort!

Innne var det också lite balkongkänsla med hängande gullranka. En av fyra hissar syns till vänster.

Sheraton Hotel, här hade vi det skööönt i solen och poolen.

Vackert med all växtlighet runt omkring, och skönt att kunna hitta skugga när som helst.

Ute på promenad, disigt den här dagen. Långt upp på stranden har Sheraton en egen strand.

Dags att promenera, det blev en hel del gående som vanligt.

Konstigt shoppingcenter, längst ner fanns bara väskaffärer, på mellanvåningen en massa butiker som sålde långklänningar och högst upp insrumentaffärer i mängd…!

Gamla hamnen, Eski Liman.

Ovanför hamnen åt vi ”Mixed grill”, kött av alla möjliga slag med pommes till och konstfullt dekorerat.

Och till det, det turkiska ölet Efes som var riktigt gott.

Och så ner till hamnen, brant att vandra och många trappor.

I väntan på en båttur i och runt Antalya-bukten.

Vattenfall.

En underbar himmel före solnedgång.

Titta ordentligt nu, för det är inte varje dag (eller år…) jag beställer en öl. Och jag lyckades faktiskt dricka upp halva flaskan… 🙂

Stranden, parasollerna och havet. Underbart!

Sheratons privata strand. Ingen sand utan små lena stenar överallt.

Ljudbok i skuggan, oj så härligt!

Men bäst att smörja in sig…

Varmt i både luft och hav!

En ice-coffee smakade alldeles utmärkt i värmen!

Nästa dag – en promenad till ett nybyggt shoppingcenter, med vakt och larmbåge att passera vid entrén…

Akvarium och tvättställ i ett, någon som vill köpa…?

Åt en riktigt god pizza-liknande mat där, och på den restaurangen fanns det faktiskt kolsyrat vatten (det var ont om sånt annars). Efter maten turkiskt äppelthe, i glas så klart.

Lördag kväll var vi på ”Turkish night” med folkdans och mat. Jätteduktiga dansare!

Servitörerna hade liiiite svårt att hitta den svenska flaggan, de flesta i publiken var tyskar, ryssar och fransmän.

Magdans, imponerande!

En ny dag har börjat och fiskarna i fontänpoolen utanför hotellet har brått…

Själva tog vi spårvagnen in till Gamla stan, Kaleici. Inte mycket till komfort här inte.

Hadrianusporten, byggd år 130 e. Kr.

Mattförsäljare. Och nej, vi köpte inga…

En hel del ruiner från länge tillbaka i gamla stan och runt hamnen.

Full grönska trots att sommaren har varit lång och het.

Hidariktornet, den gamla fyren från 100-talet före Kristus.

Medelhavet, så vackert turkost!

Och så hela tiden de magnifika bergen i bakgrunden.

Kebabrulle från ett gatukök, bland det godaste vi åt. Och i glaset granatäpple-juice.

Men här var det Efes som gällde, hett som tusan där vi satt och såg ner över hamnen.

God mat igen, jag åt kycklingspett och Bengt biffspett. Till det bröd, pommes och grönsaker.

Här satt vi länge och bara njöt av solen, värmen och den fantastiska utsikten över hamnen och havet.

Kväll på balkongen, solen gick ner bakom bergskedjan så man såg aldrig någon riktig solnedgång.

Och så kolla läget hemma och i världen med datorn.

Tisdag, ny promenad där vi stannade till på ännu ett köpcentrum. Här läskade vi oss med citronjuice respektive den turkiska yoghurdrycken Ayran. Och nej, den var inte god…

Delfinshow med dessa tre i huvudrollen.

Skvätta vatten på publiken var jättekul!

Herr och fru sjölejon?

Men vad den här bjässen var har jag ingen aning om.

Atatürk kulturcentrum, en pyramid i glas.

Åsså hotellrummet, här sov vi gott!

Balkongen, med en stol och en solsäng.

Sista frukosten. Omelett-mannen står ute och steker ägg och omeletter åt en aldrig sinande ström hungriga.

Belgiska våfflor, ungsstekta äpplen och allt möjligt annat till ”efterrätt”.

I väntan på transfer till flygplatsen, en av alla Nisse-katter tar farväl.

På flygplatsen åt vi var sin sån här ”Supercheese”, jo de hette faktiskt så. Skrattretande. Men goda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *