Diabeteshund – 1

April 2012, första kurshelgen i Kälarne:

Helgen började med avfärd hemifrån redan kvart över nio på morgonen, eftersom 60 mil tar några timmar att köra. Vi käkade lunch i Umeå och pausade även i Utanede för att se på denna vackra byggnad, den Thailändska paviljongen. Efter 17 var vi framme i Kälarne, inkvarterade oss i våra rum, fikade kaffe och macka och började sen kursen med ett första teoripass.

I väntan på första lektionen.

Sen var det dags att bekanta oss med labbet där sökövningarna tränas in.

Vi fick ”torröva” utan hund för att lära oss hantera grejerna så vi gör rätt. Kim leker hund…

Det gäller att markera och belöna i rätt stund, inte så enkelt i början.

Vad är det här för ställe? Matte har ju godis!!!

Enzos tur att bekanta sig med bänken.

Enzos träningskompis, berner sennervalpen Alfons med husse Jimi.

Enzo fick köra många gånger och lärde sig väldigt snabbt vad det hela gick ut på. Och varje gång han kom in i labbet hade han bråttom bråttom upp på bänken!

Plötsligt gick det upp ett ljus: NU fattar jag, det luktar ju Frolic i en burk! Och jag får godis när jag visar vilken burk det är! Enkelt!

Sen byttes Frolic ut mot te, och Enzo fattade galoppen väldigt snabbt igen. Inga problem med att byta ”rätt-lukt”.

Det var full koncentration varje gång han fick komma upp på bänken.

När hundarna kunde markera även på te la Kim till andra doftande ämnen i de andra burkarna, s.k. störningar. Men först fick vi prova på att lukta.

Bengt knäckte alla sina lukter: kaffe, choklad, frolic och te.

Stensäkert! Duktig hund! 😉

Själv missade jag totalt på maskindiskmedel, kände ingen lukt alls…

Ängtligen är det min tur igen, jippi vad kul det här är!

Hmmm, vad är det nu? Det luktar ju allt möjligt: katt, löptik, kaffe osv… Vad är det här matte???

Diverse lukter att träna på i de olika burkarna.

De nya lukterna var spännande ett tag, men snabbt markerade han klockrent på enbart te.

Snyggpojken! Men vad trött man blir av att söka så här intensivt.

Man behöver många pauser när man är liten skolpojke.

Enzo och Nadja tränade på ”kloss”, då man ska stå med tassarna på en träkloss.

Alltså matte, vad vill du egentligen? Den där grejen ligger ju bara ivägen!

Aha, får jag Frolic när jag tittar på den och rör vid den? Bra att veta!

Snyggt!

Härligt med gott om utrymmen för att öva.

Alfons var jätteduktig!

Kim visar att hennes hundar kan stå på händerna.

Och berättar om hur man tränar in det så Nadja och Enzo får träna.

På lördag kväll for Nadja ut för att springa och tog förstås med sig Enzo. Inne i byn hade hon honom kopplad men sen när de kom på en liten grusväg fick Enzo springa lös. Och plötsligt var han bara försvunnen! Vilken panik! Vi var 6 personer som letade och ropade i över två och en halv timme och till slut så hittade vi honom, vilken lättnad!

Genomblöt och skakande kall efter sitt nattliga äventyr i Jämtlandskogen.

Älskade jycke, smit aldrig mer ifrån oss!

Hungrig! Han åt dubbelt så mycket som han brukar.

Bengt och Robert och en Enzo som börjar bli torr igen.

Frukost, och sen kör vi igen. Fast den lille krullige gossen var inte riktigt lika pigg som han brukar, efter nattens äventyr.

Jobb jobb jobb. Men det är roligt!

Minst lika duktig i dag som tidigare.

Sen blev det även övning på ”nosdutt” som ett exempel på hur Enzo skulle kunna markera på högt och lågt socker.

Man behöver många raster när man är en liten kille som snabbt blir trött av att använda huvudet…

Finaste ekipaget!

Sista helgen i maj ska vi åka ner igen för nästa etapp i utbildningen. Då är det dags att börja lukta på olika blodsockervärden så tills dess ska vi ha samlat in bomullstussar vid såväl högt, lågt och normala värden. Ska bli jättespännande att se om det går lika bra. Och gången efter det kommer en ny instruktör in i bilden, en som utbildat diabeteshundar tidigare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *