Diabeteshund – 3

Midsommarhelgen – sökkurs nummer 3: Torsdagen före midsommar tog jag, Bengt och Nadja alla ledigt från jobbet och redan klockan åtta på morgonen startade vi resan mot Jämtland. Denna gång i två bilar eftersom vi ju hade sålt Toyotan och då erbjudit oss att leverera den till Härnösand. Och även fast resan var lång och vi inte hade alltför mycket tid på oss så hann vi ändå kika in hos Ulla en sväng, i hennes nya lägenhet inne i stan. Trevligt att ses igen, fast nu är det inte så länge tills vi syns igen! Nåväl, sent omsider var vi framme i Kälarne och började med ett kvällspass sök på blodsocker direkt. Enzo som var nyfriserad hade lite problem med kliande snagg i bakdelen, men det gick bra ändå. Och den här helgen märktes det att han hade mer uthållighet och inte blev trött lika snabbt som tidigare helger.

Moffa tar fram godis, är det lördag i dag???

Nej men jobbdag! Och då får man MYCKET godis!

I början tränade jag på låga värden bland normala, sen på slutet höga värden. Enkelt för en smart gosse som jag!

Träning även ute. Men nu kan jag det här med klossen. Piece of cace!

Vad nu då? Nåt nytt! Vad ska jag göra här, tycker du matte?

Yeey, jag får godis är jag hoppar upp på locket! Gott!

Och när jag sitter fint. Det är min lyckodag! 🙂

Efter lunch på midsommarafton var det träningsfritt, då for vi ut på Ansjön nämligen!

Robert, Kim, Bambi och Bengt nr 2. Eller var det 1..?

Nadja och Enzo framme i fören.

Kapten Robert styr.

Enzo var lite fundersam i början, vad är det här för konstigt ställe…?

Vi åkte omkring, umgicks och åt och drack gott.

Bambi som Enzo blev såååå kär i. Känslorna var dock inte besvarade… Snyft!

Sol, moln och lite kalla vindar om vartannat.

Kim med Bambi.

Kim, Lukas, Bambi och Robert.

Enzo får nöja sig med att pussa mormor i stället…

Strandhugg.

Med lite bad, eller nåja, fotbad i alla fall.

Jaga boll i vattnet. Brr… kallt tyckte i alla fall jag!

Lukas och Nadja fiskar och ta mig tusan…!

Nadja med sitt livs andra fisk. Och den absolut största, för den första var en snorgärs på 3 cm som hon fick på pimpel när hon var liten…

Värre kan man ha det!

Trött liten Enzo på hemväg.

På söndag förmiddag for vi så hemåt igen och vi hann även ”turista” lite genom att ta en promenad i Döda fallet. Vackert!

Rejäla spångar att gå på överallt.

Här låg Storforsen förr i världen, och ovanför den en stor sjö som tömdes (på bara fyra timmar!) år 1796.

Läs mer HÄR om ni är intresserade!>>

Vackert landskap.

Nadja var ju självklart tvungen att klättra lite här och hoppa lite där, nu ska hon undersöka öppningen i berget…

Coolt, en sten som blivit helt genomborrad. Snacka om att det är krafter i omlopp i vatten!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *