Ont i magen… Igen!

Det är inte jag som har ont utan Nadja, men det är ju hemskt även att stå på sidan om och känna sig maktlös för att man inte kan göra så mycket åt det onda.

Återigen har hennes ”stressmage” slagit till och som vanligt har hon konstant ont i övre delen av magen och riktiga panik-kramper så fort hon försöker äta. Riktigt minimala ”måltider” kan gå ok, som under förmiddagen i dag då hon åt ett smörgåsrån och drack en liten skvätt Proviva ett par gånger och verkade nästan pigg efteråt och orkade till och med sjunga lite.

Den här omgången började i helgen, redan innan påsklovet var slut. På måndag var hon på skolan men mådde inte bra alls och nu har hon varit hemma tisdag och onsdag. I dag stannade jag hemma och jobbade för att kunna finnas till hands och framför allt för att försöka avleda smärtan när det är som värst.

I dag var det det riktigt illa efter lunch när hon hade ätit lite lättstekt kyckling och nudlar. Genast fick hon tokont och när det inte hade gett sig alls efter ungefär en timme spydde hon upp allt. Det tog länge innan det värst dämpades men till slut somnade hon. Jag tror hon får fortsätta med Proviva och rån resten av dagen och hoppas det blir bättre. Och inte blir det ju enklare av att samtidigt ha diabetes…

Jaja det är rena sjukstugan här även om den andra sjuklingen jobbar som vanligt, eller rättare sagt MER än vanligt eftersom han håller utbildning och även jobbar kvällar. Men inte blir det någon ordning på bihålor och hörsel och smaksinne, i morgon ska han till Sunderbyn igen, nu på sitt sjunde besök med spolningar och annat elände. Som inte hjälper.

Själv är jag inte sjuk ännu, men jag vet ju sen tidigare hur mycket jag påverkas av att Nadja är sjuk… Tack gode gud för jobbet i alla fall, att jag har möjlighet att stanna hemma och ha koll när det kniper!

Nä usch, det blev ett tråkigt inlägg det här. Håller tummarna för lite skojsigare saker att skriva om snart. Ha det gött allihopa och framför allt MÅ så gott. Utan det är inget värt så mycket… Kram! //L