Pumpstart

Efter fem och ett halvt år med pennor har Nadja nu gått över till att prova insulinpump. I stället för att ta minst 6 sprutor varje dag, två med långtidsverkande (morgon och kväll) och så minst fyra med måltidsinsulin (varje gång hon äter + korrigering när det inte blev bra) har hon nu en nål kopplad till sig och en pump som doserar insulin till kroppen med några minuters intervall. Nålen ska bytas varannan till var tredje dag, beroende på sort, så det blir ju en klar minskning i antal stick. Fast å andra sidan måste hon vara minst lika noga med att sticka sig i fingrarna för att kolla hur blodsockret ligger och det har hon alltid tyckt vara mycket värre än nålsticken i magen.

Den stora vinsten med pump är heller inte färre stick utan att man kan skräddarsy sin dosering av insulin på ett mycket mer finkornigt sätt, dels som sagt att insulinet pytsas ut i små doser hela tiden men också att man ställer in doserna efter hur ens egen diabetes fungerar. Det typiska är att man vaknar med för höga värden, men med pennor kan man inte bara öka dosen nattinsulin för då hinner man få känning i början av natten i stället. Med pump kan man ha en lägre dosering under förnatten för att sen öka på till större mängder under småtimmarna och förhoppningsvis vakna på bra värde. Om det blir så för Nadja återstår att se, alla trivs inte med pump men hon ska ge det ett ärligt försök i alla fall.

Doseringen av insulin är individuell och skiljer sig dessutom beroende på t.ex. vad man gör och hur man mår så det finns inga färdiga ”mallar” att gå efter utan man får försöka beräkna sina doser, testa och se och sen korrigera tills man förhoppningsvis är nöjd. Det, och att pumpen är ganska avancerad, gör att vi åker skytteltrafik till Sunderbyn just nu. Det har varit två långa informationsträffar hittills och så igångsättningen i går. Och i dag var vi dit igen, bara ett snabbt besök men det är en himla tur att vi bara har några mil att köra…

Pumpen som hon valde, Accu-chek Combo, består av en pump och en fjärrkontroll med bluetooth-anslutning mellan. Fjärrkontrollen fungerar samtidigt en blodsockermätare, vilket betyder att när man sticker sig i fingret överförs värdet automatiskt till pumpen. Det, och att man ställer in hur man vill ligga i blodsocker och hur insulinkänslig man är vid olika tider på dygnet gör att man får hjälp av pumpen med att dosera insulin.

När man ska äta behöver man bara mata in hur mycket kolhydrater man ska äta vid måltiden och vad man ska göra efter maten (t.ex. om man ska träna eller om man är sjuk/stressad) för att pumpen ska ge förslag på hur stor dos insulin man bör ta. Pumpen tar då också hänsyn till om man har tagit insulin under de 3 senaste timmarna, för i så fall finns det ju fortfarande kvar i kroppen. Och själva dosen bekräftar man med fjärrkontrollen så man behöver inte ta fram pumpen alls när man ska äta. Som ni hör krävs det fortfarande egen insats, pumpen kan inte tänka själv, men de flesta som börjat verkar gilla den.

Så, har ni lärt er nåt nytt nu? Det har vi! Massor! Och jag svarar gärna på följdfrågor ifall det är nåt som är oklart eller som ni funderar över. 🙂 Kram! //L