Skadad jycke!

Å så det kan bli ibland! Fredagens födelsedagsfirande hos Ricki var en trevlig tillställning, men den slutade inte så bra. I alla fall inte för vår lille herre E som också var med på kalaset.

Nadja släppte ut honom för att pinka, omedveten om att det fanns en annan hund lös på gården just då. En som han aldrig träffat förut och dessutom en tik i femtiokilosklassen (jämfört med Enzos 18 kg). Det ville sig inte bättre än att de möttes i en dörröppning och flög på varann i rena chocken. Som tur var stod Nadja i närheten och fick isär dem, som det såg ut utan synliga skador.

Men skadad var han den lille gossen! Vi var tvungna att bära honom och så fort han rörde på sig tjöt han till och slängde sig ner. På lördag morgon var han inte ett dugg bättre så vi fick åka iväg till Djursjukhuset. Vi trodde han hade ont i bakdelen men det visade sig vara en skada i revbenen. Efter undersökningen sövdes han eftersom han hade så himla ont och blev sen rakad och fick såren rengjorda. Två pyttigt små sår blev det bara, de gick inte ens genom huden så det måste vara nåt mer inuti som gör ont. Veterinären trodde på en fraktur men det gjordes ingen röntgen, det är ju inte så mycket att göra åt avbrutna revben ändå och det fanns inga tecken på inre blödningar.

 Just på väg att sövas…

Så nu kör vi på här hemma med smärtstillande och antiinflammatorisk medicin och så mycket vila. Gå ut och pinka är en pärs, i dag har han ändå kunnat gå uppför trapporna själv men neråt måste vi bära honom. Det syns så tydligt när det gör ont, fast i dag skriker han inte heller längre i de lägena.

Och som om det inte hade varit nog så vaknade Nadja med sitt livs första ryggskott i går morse, säkert efter att ha ingripit i bråket och burit på Enzo efteråt. Men som tur var fick vi hjälp av Joakim när vi skulle till veterinären och sen har vi klarat oss själva. Det blir ju också lättare att bära honom när man vet var han har ont och inte behöver vara så rädd för att förvärra skadan.

Men det går framåt, även om det inte går så fort. Veterinären tyckte att vi skulle avvakta till måndag och om han inte hade börjat bli bättre komma tillbaka och röntga, men som det ser ut i dag behövs det inte. Medicinen ska han ta i fem dagar och tills dess hoppas vi det har blivit bra! Håll tummarna! //L