Stoppa tiden!

Snabbare än man hann blinka (nåja, nästan i alla fall) blev det söndag kväll och snart slut på ännu en helg. Attans också vad taskigt det är!

Fredag gjorde vi inte så mycket, jo jag slutade ju tidigare och for med Nadja på pumpintroduktion på sjukhuset. I två timmar blev vi matade med information så vi var rejält trötta. Tur nog så hade Bengt fixat mat under tiden så det var bara att sätta sig vid dukat bord och äta färsk pasta blandat med fläsk, korvar och annat gott. Sen kom Rebecka hit med Alva medan hon själv gjorde lite ärenden och sen satt vi faktiskt och tittade på fotbollsmatchen mellan Sverige och Portugal allihopa.

I går fixade jag tvätten och diverse annat, tömde ut det gamla skåpet där vi har både handdukar, sängkläder och diabetesprylar och städade riktigt ordentligt och rensade bort en del för att få bättre ordning och bättre plats för allt nytt som ska in dit. Och jag gick faktiskt i morgonrock till klockan var nästan ett, då blev det dusch och sen iväg på stan en sväng med Bengt. Gick på Kupan och handlade lite porslin som jag håller på att pyssla med, på bolaget och handlade glögg och på Apoteket och Coop. Vi hade även planerat för att fika på Opalen, men det blev inget av för det fanns inte ett enda ledigt bord! Det fick bli kaffe och pepparkakor hemma istället innan vi gav oss ut på en promenad tillsammans med Enzo. Nadja var i Luleå och klättrade (klättervägg) med Joakim och Linda och var helt slut när hon kom hem igen. På natten fick hon dessutom två känningar så det där med klättring, det tar verkligen på kroppen! Till middag i går var det återigen Bengt som stod vid spisen, nu blev det riktigt ruskigt goda laxbiffar med bland annat citron och chili.

Alvas_skorSen på kvällen satt jag vid symaskinen och sydde ett par ”skor” åt Alva. Riktigt fina och en bra modell som är enkel att ta av och på. Men vad tiden flyger när man sitter och pysslar, tittade på klockan och den var halv nio för att i nästa stund plötsligt vara halv elva…

Och i dag har vi levererat dem, jag och Nadja och Enzo tog oss en promenad i det halkiga väglaget. 7 km blev det, det kan nog bli träningsvärk i vaderna efter att ha gått försiktigt för att inte ramla omkull…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *